Läs några av inläggen: Nordiska museet samlar coronaberättelser för framtiden
NYHET/FOTOGRAFI, Bild Östergötland, Stockholm.
Pest, ryska snuvan och spanska sjukan. Mänskligheten har många gånger i historien hotats av epidemier. Just nu befinner vi oss mitt i en pandemi, coronaviruset, som påverkar människor världen över. Nu vill Nordiska museet bevara dina erfarenheter för framtidens forskare.
- Vem som helst kan bidra med sin berättelse, såväl i text som i bild. Det gäller både dig som känner dig påverkad av virusets framfart och dig som inte upplever dig särskilt påverkad. Ditt bidrag blir ett tidsdokument och hamnar i museets samlingar.
- I skrivande stund har över 1000 berättelser lämnats in, både från stad, landsbygd och utlandet. Vill du utforska inlämnade berättelser utifrån olika platser? I en digital utställning kan du klicka dig runt på en karta, där varje kartpunkt är ett insamlat minne. Välj en kartpunkt för att läsa början av det. Det skriver museet på deras sida.
KLICKA HÄR FÖR ATT LÄMNA DIN BERÄTTELSE!
KLICKA HÄR FÖR ATT KOMMA TILL DEN DIGITALA UTSTÄLLNINGEN!
Här nedan följer några berättelser från Östergötland som lämnats in till museet:
Jag har hosta, kände mig trött de första dagarna, men nu är det bara hosta. Allmäntillståndet är bra, och jag hade absolut gått till jobbet som vanligt om det inte var för rekommendationerna från Folkhälsoinstitutet. Min vardag har ställts om helt. Jag har varit hemma i en vecka och sjukskriven från jobbet, jobbar inom öppenpsykiatri för barn. Den här veckan har jag arbetat hemifrån. Sonen går fortfarande till skolan vilket känns märkligt eftersom han antagligen bär på smittan också, men eftersom riktlinjerna ser ut såhär så får han gå tills skolorna stänger.
Av Johanna, 23 mar
Allt känns så märkligt. Mitt liv rullar på som om inget hänt. Men det är något i luften. Det känns som det är ett krig, men mot ett virus istället för ett land. Många har slutat åka tåg och buss, ibland är jag helt själv på den bussen jag åker med till jobbet. Vilket känns så märkligt. Jag känner efter oftare hur jag mår, om jag hostar känner jag efter om det är något mer en att jag varit lite torr i halsen (vilket det oftast beror på).
Av Aw3so0me, 28 mar
Min arbetsvardag har ändrats genom att jag på kort tid fick ställa om till arbete hemifrån – har tur nog att kunna lägga om mitt arbete så men har kollegor som är beroende av de fysiska lokalerna och måste vara på plats. Märker av att jag är van vid att kunna bolla vidare på kollegors energi och spontana diskussioner och småprat. Klättrar redan, efter bara 4 dagar, lite på väggarna. Vi tar fikaraster över videochat och har fikapratskanaler i Teams, men de små “onödiga” pratstunderna saknas. Jag ahr riggat upp ett arbetsrum på vårt gästrum och försökt att göra det så mysigt som det går. I privatlivet känner jag av en viss letargi och oro, jag undviker att gå ut om jag inte måste eller det är promenader med min man som också jobbar hemma. Men det fasta musikquizet varje vecka har vi ställt in och vi försöker lägga om rollspelet till digitala kanaler.
Av Anna L, 19 mar
Att inte kunna/få gå till jobbet eller träffa andra pga lätta symptom från luftvägarna känns konstigt, men det är en självklarhet att göra allt jag kan för att minska smittspridningen. Det är lite frustrerande att inte kunna bidra på det vis jag vanligen får göra genom mitt arbete inom kommunal verksamhet, men det är ändå ett enkelt beslut. Mer besvärligt är att jag väntar på en viktig operation. Datum var planerat, men den är nu uppskjuten. När den kan genomföras är det ingen som vet och det är oroande. Men även där är det självklart att detta går stå tillbaka när läget är som det är. Frågan är bara hur det kommer att påverka min hälsa och mitt liv på längre sikt…
Av Fru Medelsvensson, 28 mar
Jag känner mer oro för världsekonomin än själva viruset. Det tar längre tid för ekonomin att återhämta sig. Allt blir så trist när all guldkant i tillvaron ställs in, konserter, teatrar, resor. Märkligt hur människor beter sig och hamstrar t ex toapapper. Känner starkt obehag av att det är något mer som pågår i världen än själva viruspandemin. Finns en dold agenda? Ilska över att världen inte tog utbrottet på allvar från början. I övrigt tar jag en dag i taget och lever så vanligt jag kan.
Av artsight, 17 mar
