Bildreportage-Återblicken: Sista osten i Boxholm

BILDREPORTAGE, Bild Östergötland, Boxholm.

Det är en gråmulen decemberdag när vi passerar det kända landmärket på vägen till Boxholm Ost. Den 13/12, på Lucia-dagen, tillverkas den sista osten här på orten.

Produktionschefen Tomas Palmkvist möter upp. Han har jobbat på mejeriet riktigt länge. – Jag började här 1978, när jag slutade nian. Då som sommarjobbare, vilket jag fortsatte med varje sommar fram till den fasta anställningen 1981. Sedan blev det vidareutbildning på mejeriteknisk utbildning i Falkenberg. Det är många på ysteriet som gått samma väg, med fast anställning precis efter skolgången, säger Tomas.

Då var det Iggesund som ägde mejeriet. 1984 tog Bengt-Åke Bengtsson över, och han ägde mejeriet fram till 2011, då Arla köpte företaget. Många trodde då att det skulle gå ett år eller två innan nedläggning. Men det blev ju några år till, berättar Tomas. I början satsade Arla en hel del med b l a upprustning av fastighet och lokaler. Men sedan kom beskedet ifjol som rörde upp en hel bygd, nästan ett helt län. Arla meddelade då att produktionen skulle flyttas till Östersund. Vilket skett bit för bit under 2019. Det har varit riktigt jobbigt medger Tomas, men jobbet måste slutföras, så är det.

Vad har varit det bästa med jobbet?

– Helt klart gemenskapen och arbetskamraterna. Vi är som en liten familj här. Vi har även haft roligt utanför jobbet, med resor och bowling. Och det märks att folk trivs här. Personalomsättningen har varit liten, många har varit anställda väldigt länge. Nu är vi 19 personer kvar här, för ett år sedan var vi 23. Det är ett intressant jobb med ett levande material som vi jobbar med. Jag har även varit med och utvecklat nya ostar, det har varit spännande. Jag har varit med och utvecklat olika ostar, bla en ost med fänkål/ dill- smak, berättar Tomas.

Vad kommer du att sakna mest?

– Arbetskamraterna! Det känns tufft just nu, säger han bekymrat. Och att inte få äta god ost på arbetstid, tillägger han och skrattar.

Framtiden?

– Jag vet faktiskt inte, men jag söker jobb inom livsmedelsbranschen. Men kan även tänka mig andra typer av jobb. Det finns 4-5 här som fått jobb på andra ställen. Arla har även kört igång ett personalpolitiskt program.

Vad händer på företaget sista tiden?

– Onsdag den 11/12 är sista produktionsdag, fredag den 13/12 sista paketeringsdag, då stänger även butiken. Stora lagret finns kvar till juli 2020. Där kommer det jobba en anställd tiden ut.

Vad tror du om framtidsutsikterna för brukssamhället, Boxholm?

– Det blir tyvärr inte mycket kvar, mycket är flyttat.

Vi reser oss och går ut i ysteriet. Tomas visar runt i en rasande takt. Det är ysteriet, apparatsalen, packsalen och mellanlagret. Han visar rören, där mjölken pumpas in, där mjölken passerar en pastör (värmeväxlare) i 72° i 15 sekunder, som tar död på alla sjukdomsalstrande bakterier. Här tas även mjölkprov för att se att allt är okej.

– Mjölken kommer från lokala gårdar med max 5 mils radie från oss, så det är verkligen lokalt, berättar Tomas när vi passerar två ystningstankar med 12000 liter vardera.

Här tillsätts pastöriserad mjölk, goda bakterier och ostlöpe, som är ett enzym. Här väntar vi på att ösningen ska ske då ostmassan öses i ostformarna. Just idag är det chiliost som gäller. Kim Karlsson jobbar här. – Min favorit är Vallon- osten, säger han med ett leende medan han väntar på att massan ska ösas. – Jag är inne på mitt 16:e år. I början var jag ingen ostätare, men jag har lärt mig att tycka om ost. Nu vill jag att den ska smaka så mycket som möjligt, det ska vara mycket smak i den. – Nedläggningen är oerhört tråkig. Men jag tror att bygden lider mer än vad vi anställda gör.

– Det bästa med jobbet är arbetskamraterna och det fria arbetet, vi sköter oss mycket själva, givetvis under ansvar.

Mannarna på golvet börjar se trötta ut. De gick på passet 04.45 på morgonen den här dagen. Arbetet är tungt och manuellt, här vänds ostarna för hand. Två personer vänder lådorna med ost en gång i timmen.

Vårat besök börjar närma sig slutet, men vi hinner med en gruppbild med alla personal som är på plats i ysteriet just idag, nästan som förr i tiden, när olika yrkesgrupper skulle fotograferas. Vi hastar vidare mot butiken, här är det full kommers. Hit anländer kunder hela tiden. Här jobbar Anna Hoff, men idag har hon lite extra hjälp av Ellinor Karlsson och Karin Lindgren. De skojar och skrattar med kunderna, det märks att det är många stamkunder som kommer och handlar.

En äldre herre blir nästan gråtfärdig när det sjunker in för honom att butiken snart ska försvinna. Och det blir nästan jag också.  Här inne i butiken finns en otrolig servicekänsla och gemenskap. En naturlig samlingsplats i ett samhälle som Boxholm, som tyvärr försvinner om en vecka.

Historik:

I början av 1890-talet anlades mejerier vid Boxholms Bruk, Mellansjö och Somvik, dit närboende arrendatorer kunde leverera mjölken från sina gårdar. Flera av dessa gårdar hade långa vägar till mejerierna och en del av bolagets bogserbåtar hämtade mjölken varje morgon från en stor del av arrendegårdarna runt omkring sjön Sommen. Genom bra leveranser hoppades man kunna intressera arrendatorerna för att bättre utfordra sina kreatur och på ett intensivare sätt utnyttja betet i skogsmarken, samt att den öppna jorden därigenom skulle komma i starkare växtkraft.

Mejerierna specialiserade sig på tillverkning av “helfet storpipig skogsbetesost” och erövrade vid utställningar gång på gång, tillsammans ett tjugotal, första pris för denna ost. Allmäna svenska ostutställningen anordnades 4 gånger, 1894, 1895, 1899 och 1904. 

(Källa: Boxholms ost)

Text/foto Jeppe Gustafsson, Bild Östergötland